Politikern

Om nagra veckor ar det val har i Mexico. Dock inte presidentval, utan "enbart" regionala val, dvs guvernorer och dylikt ska valjas fram. Fran Chihuahua i norr, dar varenda centimeter utmed vagarna kantas av affischer av politiker med lismande leenden och tomma glasartade blickar, till Oaxaca i soder, dar stadens gator och torg knappt gar att passera eftersom de var fyllda av presenningar under vilka strejkande larare hade slagit upp talt och skanderade for forandringar inom skolan - kort sagt ar hela landet engagerat i valet. Aven om manga har foraktar politik och politiker gar det inte att varja sig fran den gigantiska kampanjapparat som dragits igang.

Tina och jag skrattade gott at politikern vars namn vi sag mest i Oaxaca, Eviel hette han. Vi associerade snabbt till det engelska ordet "evil" och den roda bakgrundsfargen spadde pa skamtet annu mer. "Evil for governor", hoho haha. Men sanningen ar inte alltid sa langt darifran.

Sista reseberattelsen jag skrev om i bloggen var fran Puebla, dar jag berattade om Edgar. En intressant sak han sa var att guvernoren i Puebla, Mario Marin heter han om jag inte minns helt fel, var inblandad i en skandal for ett eller tva ar sedan. Journalister hade lyckats banda ett samtal mellan honom och en valkand mexikansk affarsman som man vet aven pysslar med fuffens saker, dar Marin bestallde ett mord pa en kand mexikansk journalist som hade eller var pa vag att publicera en bok som avslojade Marin som pedofil. Marin fornekade, men oberoende rostexperter bekraftade den ene efter den andre att det de facto var Marins rost. Vad hande med Marin darefter? Jo, mannen sitter kvar pa sin guvernorstron, som att ingenting har hant. I Sverige far politiker vinka farval av fortroendeposten for att ha anvant jobbkreditkortet lite val generost, i Mexiko kan man bestalla ett mord men anda sitta kvar.

I Oaxaca stiftade vi bekantskap med en politiker/affarsman. Hans acklighet hade forvisso fler lager an en jugoslavisk burek, men det som anda skramde mig mest var hur pass manipulativ och skicklig den manniskan var. Han kunde med sin retorik snacka omkull varenda en av oss och innan vi visste ordet av stod vi dar med byxorna nere och en lang nasa. Denne man berattade i alla fall stolt och skrytsamt att han minsann satt pa en unik reserv av Mezcal (ungefar som Tequila fast starkare och kommer oftast ackompanjerat med en liten larv i flaskan) pa 20 liter som hade aldrats blandat med marijuana i 20ars tid. Han fortsatte att beratta att han, i form av affarsman, en gang befann sig i ett mote med lokala politiker angaende nagot slags tillstand han sokte till sin verksamhet. Politikerna var motvilliga och ville inte skriva pa de nodvandiga papprena. Da kommer var "van" pa idén att bjuda pa lite mezcal, for att latta upp stamningen. Politikerna tackar ja, ovetande om den speciella "kryddningen". Efter ett glas kommenterar de den speciella smaken, affarsmannen svarar att de har lagrats tillsammans med olika orter. Ett glas till, tjoff. Sen sager affarsmannen: "hor ni herrar, vad ar problemet har egentligen? egentligen tror jag inte att vi har nagot problem, eller vad sager ni?". Politikerna tittar pa varandra, fulla och sakerligen latt drogpaverkade, innan de brister ut i skratt och sager "na, det ar klart vi inte har! hit med papprena!". Och kontraktet var paskrivet.

Skamtet "Evil for governor" ter sig inte lika roligt langre. Snarare skrammande.