Riding el Chepe

Efter 6h pa farjan anlande vi sa i Topolobampo klockan 9 pa kvallen. Malet var att ta taget till Barrancas del Cobre (oversattning: Kopparkanjonen) dagen darpa men eftersom det inte skulle inte avga forran vid 6-7 tiden pa morgonen darpa hade vi en massa timmar att ta kal pa. Efter lite dividerande (Tina ville ta in pa forsta basta parkbank i denna for oss okanda stad medan jag foredrog det mer rationella alternativet att ta in pa nagt vandrarhem och sova ut for att orka halla oss vakna under denna magnifika tagfard) beslutade vi oss for att valja det billigaste alternativet vi hittade i lonely planet. I beskrivningen ingick foljande rader:

"Hotell xx ar det billigaste alternativet i staden, men det ar aven ganska skitigt och genom att checka in har riskerar du att komma i kontakt med saval rattor som prostituerade och hog musik."

"Sa javla illa kan det val inte vara" tankte vi och radfragade tva personer, som bagge sade till oss med ett stelt ansiktsuttryck "jag skulle definitivt INTE rekommendera det hotellet, det ligger i ett valdigt farligt omrade". What to do, what to do, tankte vi. Till slut kom en taxichaffis med alternativet att sova utanfor tagstationen. Enligt honom fanns det betydligt med sakerhetsvakter dar sa vi riskerade i alla fall inte att utsattas for nagot. Sagt och gjort och utan storre anstrangning oppnade de upp den tomma tagstationen for oss och vi gjorde det bekvamt for oss pa trabankarna och sov en stund.

Klockan sex var vi i alla fall nagot utvilade och redo att hoppa pa taget som vi hade hort sa mycket om. Barranca del Cobre ar en kanjon mer an 4 ganger storre and Grand Canyon i Arizona och dar ska finnas allt fran Mexicos hogsta vattenfall, fantastiska vyer, kyrkor som befinner sig pa platser langt avlagsna fran civilisation, indianer som bor i grottor osv. Vi hoppade av i staden Creel och tankte fa anvandning for det nyinkopta taltet omedelbums sa vi fixade skjuts till ett naturreservat som ags och bebos av Tarahumaraindianerna dar det skulle finnas en camping. Det visade sig att vi anlande under lagsasongen sa campingen var tom forutom oss tva. Tva svenskor bland en sjo, tallskog och stora stenformationer lat fantastiskt nar vi anlande. Under natten nar temperaturen i denna stad belagen 2500m over havet fros till iskallt och vi horde mystiska ljud utanfor taltet kandes det inte lika ballt. Min tunna sovsack var knappast idealisk for forhallandena men fungerade anda battre an Tinas alternativ: ingenting. Ingen sovsack, inget liggunderlag. In-gen-ting. Hon holl minst sagt pa att frysa ihjal och tog pa sig varenda plagg i ryggsacken samtidigt som hon mumlade "kroppsvarme, behover kroppsvarme" innan hon kurade ihop sig i fosterstallning bredvid mig. Det balla var dock att nar vi oppnade taltet for att midnattskissa sag vi det som lindrade besvaret atminstone lite av lidandet: himlen var fullkomligt upplyst av stjarnor. Jag har aldrig i hela mitt liv sett sa manga stjarnor.

Dagen darpa bestamde vi oss for att camping inte var var grej. I alla fall inte har, inte nu och definitivt inte under dessa forhallanen. Sa vi packade ihop taltet och sakerna och lamnade dem hos en snall parkvakt innan vi paborjade den langa farden genom okenhetta for att lara kanna reservatet battre innan vi lamnade det for good. En mil senare hade vi sett haftiga saker som inte gar att beskriva med ord. Bland annat var det gigantiska graa berg beprydda med enstaka trad, spartanska hyddor mitt ute pa torraste av torra omraden som var hem for Tarahumarafamiljer, stenformationer utan nagon logik, skrala betesdjur som at av nagot som inte fanns. Det var som att vi hade klivit in genom nagon slags portal och val pa andra sidan befann oss i nagot slags 1800-tal a la indianer korsat med lilla huset pa prarien. Otroligt ballt.

Nu har vi liftat oss in till stan och ska forsoka unna oss nagot slags dragligt boende dar vi vare sig slipper hallas vakna av rattor, horor, laskiga omgivningar eller kyla. Jag tror inte det ska vara for mycket begart. Jag hoppas inte det i alla fall. Pa sondag bar det formodligen av mot staden Chihuahua.

Karlek