Skit ska ha skit

Igår kom vi hem efter en femdagarsturné i självständighetens och revolutionens namn. Som jag skrev i förra inlägget var jag lite nervös med tanke på förra årets tråkigheter. Vilken vidskeplig själ som helst skulle dessutom gjort i byxorna om han, precis som jag och Tina, under vår promenad till bussen, av en ren slump gick förbi ett femtal olika rullstolsaffärer. Vad fan, liksom? Men inga bomber och granater denna gång, turligen. Säkerheten var på topp och vi fick gå igenom metalldetektorer och bli kroppsvisiterade såväl som lämna ifrån oss vattenflaskor.

Däremot skedde ett annat missöde. I samma veva som vi såg presidentens helikopter flyga in över torget och folksamlingen började jag känna mig yr. Det blev snabbt värre och snart snurrade allt, jag började se suddigt hade svårt att få luft. Paniken var ett faktum, jag var tvungen att ta mig ut ur den packade folkmassan, nu nu nu. Jag trodde det rörde sig om cellskräck, vi hade stått som packade sardiner längst fram utan möjlighet att röra på oss i över en timme, men även när jag hade trängt mig ut från folkmassan dröjde det sig fortfarande kvar, det jobbiga illamåendet. Jag behövde spy, men kön till bajamajorna ringlade sig ofantligt lång och jag kände att jag inte hade tid att vänta så jag sprang istället bort till ett hotell där jag övertygade receptionisten att låta mig använda deras toalett. Men väl framme kände jag att, nej det va nog inte att spy jag behövde utan... ja, ni hajar. Inifrån mitt mörka lilla bås hörde jag fem minuter senare presidenten Felipa Calderons tal till nationen eka: "Viva Mexico!" utropade han. "Viva!" svarade folket. "Viva Hidalgo!" (Manuel Hidalgo, prästen som startade självständighetsrörelsen), "Viva!" osv osv. Först kändes det lite surt att ha stått i 2 timmar och väntat på presidenten på denna historiska dag bara för att, fem minuter innan han klev ut, drabbas av akut illamående. Men medan jag satt där och kontemplerade insåg jag hur passande det egentligen var: varför ska jag stå där och hurra för någon som orsakat så mycket skit i ett land som egentligen är så himla bra?

Jag kom tillbaka till Guadalajara efter fem dagar utan internet och möts av beskedet att Sverigedemokraterna nått riksdagen. Från en skit till en annan.