Den gamle och boken

Det är inte bara Sverigedemokraterna som har en bestämd uppfattning om svenskhet och vad som definierar en riktig svensk. Här i Mexiko får jag alltid höra: "Va, är du verkligen svensk? Men du ser inte svensk ut, du är ju inte blond och lång". Tung suck. "Nej det är jag inte, och alla mexikanare har inte mustasch, bär sombrero eller rider på åsnor bland kaktusarna ute i öknen heller" är ett svar som balanserar på min tungspets men som jag än så länge lyckats hålla inne med.

I våras någon gång gick Tina och jag till stadens äldsta cantina, belägen några kvarter från den stora katedralen. Det är mer regel än undantag att Tina får applåder och hurrarop av 60+ gubbarna som är genomsnittsklientelet när hon kliver in genom portarna, och denna gång var inget undantag. Denna långa blonda nästan utomjordiska varelse, vars ben aldrig tycks ta slut. Jag kan bara tänka mig vad som rör sig i deras gubbsjuka små huvuden. Hursomhelst, just denna kväll kom en herre fram till henne som påstod sig vara konstnär (det är för övrigt lustigt hur alla män man pratar med "råkar" vara just konstnärer, författare, filosofer, debattörer eller något annat "intressant") och som menade att han alltid haft en fascination för Sverige och velat besöka vårt kära Moder Svea. Såklart. Men vad är då källan till hans fascination? Varför just Sverige?

Och här kommer det som fick båda oss att dra på smilbanden. För många, många år sedan, förklarade gubben, hade han läst precis den bok jag nämnde för några månader sen i bloggen där en italienare(!) fått för sig att bena ut myterna om Sverige och svenskarna och förklara varför vi svenskar är som vi är. För den som inte minns mitt tidigare inlägg om boken beskriver den bland annat att svenska män är dåliga på att uppfylla svenskornas sexuella behov och att vi av den anledningen föredrar latinoälskare. Författaren skriver även att vi skickar våra mentalsjuka på kostsamma semestrar till varmare breddgrader under vinterhalvåret. Helt uppåt väggarna alltså, men det roligaste är alltså att denna bok, förutom att bara vara en dammig bok jag hittade på ett loppis, alltså är källan till att intresset för Sverige väckts hos åtminstone en person i det här landet.

Att en mexikanare som kanske aldrig tidigare stött på en "riktig svensk" tror på sådana saker är naivt men förståeligt. Att en Sverigedemokraterna har lika banala föreställningar om vissa människor låter jag bli att kommentera.