Suck! Ja, jag kan nog inte summera det bättre än så. Sedan Costa Rica har flytet försvunnit och oturen integrerats in i vardagen. Från haveri med ombokning av flygbiljett, till insikten om att man blivit blåst av en manipulativ gris, till kontokort som inte fungerar och en svensk bank som gör allt annat än saken bättre, till motgång i hemletandet, till ens dator som fungerar lite när den vill, till studieoro och fan vet hur många saker till.
Jag önskar jag vore en björn som kunde gå i ide tills vinden vänder.
torsdag 2 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Pär Lagerkvist
vinden vänder snart!
tänker på dig!
Skicka en kommentar