Tick tack

Man förlorar ofta tidsuppfattningen när man lever utanför inrutade mönster som innehåller en massa måsten och jag förnekar inte att denna delen av mitt liv kanske inte är den mest produktiva eller ansvarstagande. Alltsedan terminen på snobbuniversitetet övergick i sommarlov har dagarna flutit ihop till nån slags behaglig röra. Man vaknar när man vill, går och lägger sig när man behagar, man kan gå ut och festa vilken veckodag som helst eftersom det inte är någon tidig lektion på universitetet på andra sidan stan som skulle sätta käppar i hjulet för planerna osv osv. Ni fattar. Men den röran gör att jag finner att det tar mig längre och längre tid att klura ut svaret på den å så enkla frågan "vad är det för dag idag?" ju längre bort från rutmönstret jag kommer, och vid det här laget är jag ganska långt bort.

Döm då om min förvåning när jag bara häromdagen insåg att "Shit! Jag åker ju hem till Sverige snart!". Förutom att det såklart ska bli jätteskoj att träffa alla igen, äta den mat som jag saknat så mycket och känna den kalla friska svenska luften återigen fylla lungorna kände jag även: "Panik! Vad har jag gjort sedan jag kom tillbaka till Mexico egentligen?! Jag har ju fortfarande så många saker kvar på min att göra-lista, gaah!" Så fr.o.m nu blir det andra bullar! Här ska varenda liten dag tas tillvara på som om den vore en liten unik guldklimp och förhoppningsvis börjar jag redan imorgon genom att åka till stranden. På så sätt kan jag om sisådär 3,5 veckor njuta av den svenska luften utan några förbehåll.

Puss och kram och vi ses snart!